24
May
2007

STCC Mantorp

Nu har vi kört den tredje deltävlingen i årets STCC. Denna gången på Mantorp Park. Jag måste få börja med att säga, att det nog blev den mest lärorika och kanske också en av de roligaste tävlingshelgerna i min racekarriär. Jag börjar ju nu så smått kunna matcha några av de stora kanonerna!

För ovanlighetens skull fick vi möjlighet till en hel testdag på fredagen före racehelgen och just en sådan heldag av körning är precis vad jag och teamkompisen Roger behöver, nya som vi är i BMW-bilarna. Totalt under fredagen körde vi närmare 80 varv var och dagen blev väldigt lyckad, eftersom vi utan problem hann med hela det uppgjorda testprogrammet.

Tävlingssöndagen började med ett testpass, dvs Warm-up, och jämfört med fredagens tester gjorde jag verkligen framsteg med varvtiderna och lyckades slå till med nionde bästa tid! Inte illa!

Söndagskvalet gick ännu bättre när det gäller mina varvtider och jag slutade på en elfte plats i startuppställningen på grid, dvs mitt i fältet av 21 startande. Bara åtta tiondelar från Göranssons Pole positiontid och endast 24 hundradelar från att få köra i Superpolen! Tiden vi dessförinnan lagt ner på att finjustera bilen och analysera vår körning från fredagen gjorde verkligen nytta och det känns att farten nu börjar komma på riktigt! Gissa om jag var laddad till racet! Jag stod ju faktiskt före storheter som Flash, Dahlgren, Storckenfeldt och Rustad på grid! En skön känsla!

Racet blev verkligen något häftigt. Efter de inledande formationsvarven gjorde jag en helt OK start och hade tillräcklig pace för att hänga på de 10 första och det dessutom utan att bli inblandad i den stora startsmällen som hände mitt i fältet. För första gången fick jag nu tillfälle att tävla på allvar och då inte mot vilka grabbar som helst utan just mot t ex rävarna Flash och Kristoffersson. Jag lyckades ta mig förbi Kristoffersson, tappade några placeringar när Rudholm kom farande bakifrån genom fältet, men körde om igen och kom som bäst upp på nionde plats innan depåstoppen började! Det här var det roligaste jag gjort på länge! Riktigt tät men ren och snygg racing. Det märktes att det var proffs man hade runt omkring sig. En klar skillnad jämfört med JTCC, där det ofta small så fort flera bilar kom i bredd in i kurvorna.

Vi gjorde ett ganska tidigt depåstopp och på vägen ut ur depån korsade jag dumt nog den vita linjen och blev tilldelad en Drive through, vilket tyvärr gjorde att jag tappade hänget på klungan jag låg och tampades med. En oförlåtlig blunder som jag borde ha kunnat undvika, detta har ju hänt mig en gång förut just på Mantorp! Inte populärt i teamet, det kan jag lova!

Några varv senare, då jag körde där i min ensamhet, gick vänster drivaxel av och jag tvingades bryta. Det var synd att det hände, men det gör egentligen inte så förfärligt mycket, jag är ändå riktigt nöjd med helgen. Det var skönt att känna att tiderna nu börjar komma på allvar och jag hade riktigt kul, när jag utan att känna mig alltför stressad kunde ligga där och tampas med de äldre och mer erfarna killarna.

Jag måste bara be att få tacka hela teamet, som gjorde en kanoninsats under helgen. Utan jobbet ni gjorde så hade jag inte åkt så fort som jag nu kunde!

Hörs efter Karlskoga!

/Fredrik Lestrup

09
May
2007

STCC Knutstorp

Uppladdningen inför säsongens andra racehelg på Knutstorp gick inte som jag hade planerat!

På fredagen fick jag uppsöka läkare med en rejält ömmande käke och det visade sig att jag hade fått en infektion i en plötsligt uppdykande visdomstand som spridit sig i munnen. 10 dagars penicillinkur och en burk smärtstillande Voltaren blev det som föreskrevs! Inte kul när racedagen närmade sig så snart!

Racesöndagen började med ett besök hos huvudläkaren på banan, som undersökte mig och gav mig tillstånd att köra. Man blir ju rejält trött och seg av penicillin och hade jag haft feber hade jag enligt honom inte fått starta! Värktabletterna var naturligtvis förbjudna under dagen och mycket vatten och skugga för att vara borta från solvärmen var hans recept!

Morgonens träningspass gick helt okej. Jag hade under försäsongens tester bara fått köra tio varv på banan och nu jag var nu riktigt sugen, eftersom Knutstorp är min absoluta favoritbana.

18:e plats på kvalet var väl inte vad jag hoppats på, men efterhand krympte varvtidsskillnaden till de bästa tiderna för bilarna i täten sakta men säkert. Nu gällde det att göra ett bra race!

Racet gick bättre än förväntat. Gjorde en hyfsad start, fastnade inte i röran i startkurvan och kom in i ett bra tempo ganska direkt. Vi gjorde ett tidigt och snabbt depåstopp och jag körde väldigt jämna tider. Efter drygt halva racet låg jag på 11e plats framför David Björk, de båda Mercorna och Caran-bilarna. Alltså en riktigt bra värdemätare på körningen, men David Björk var några tiondelar snabbare än jag och kom också så småningom förbi.

De sista 10 varven var riktigt jobbiga och kroppen orkade inte riktigt med penicillinet, värmen och värken från infektionen i käken. Jag fick duktigt ont i huvudet och i hjälmen pulserade det hårt i takt med hjärtats slag, en riktigt obehaglig känsla! När det var sex varv kvar gjorde jag några riktiga missar pg a detta, var t o m ute vid sidan av banan vid ett tillfälle, men jag kämpade ändå så gott det gick för att hålla tempot ända in i mål.

Efter 36 varvs körning gick jag äntligen i mål på en preliminär 12e plats efter Hasse Simonsson i den ena Mercan. Men efter racet fick Hasse 30 sekunders tidstillägg p g a felaktig klädsel hos teampersonalen i bandepån, så jag slutade därmed på elfte plats.

Jag var, trots krassligheterna, riktigt nöjd med racet och sedan premiärracet på Sturup hade jag kapat 10 sekunder på tidsavståndet till segraren, som nu var 36 sekunder, dvs bara ett drygt halvt varv. Det betyder att farten nu börjar komma och jag ser fram emot nästa race, som är på Mantorp och då vi äntligen också får testa under en hel dag innan själva racet. Det känns nu som att det enda, som jag och teamkompisen Roger, behöver är varv i kroppen och jag kan säga att känslan av att ratta en STCC-bil är grymt ball! Det är trist att racehelgen tar slut så fort, när det enda man vill är att köra mer och mer, men denna gång behövde jag verkligen komma hem till sängen och få bukt med min infektion!!

Tack Börje och alla andra i teamet för en grym helg! Nu är jag laddad inför Mantorp!

/Fredrik Lestrup

25
Apr
2007

STCC-premiär

Så var det äntligen dags för min racepremiär i STCC! Man kunde knappast tro att det var sant, att man skulle få vara med om det, men nu har jag slutat att nypa mig i armen – jag KÖR faktiskt STCC i år! Visst, man är självfallet både spänd och laddad inför en sådan premiär. Men ändå var det en stor och positiv förväntan, som behärskade mig på nedresan till Sturup. Det kändes nästan överraskande lugnt! Man visste ju att teamet skulle komma att ta hand om allt på det mest proffsiga sätt man kan tänka sig, så det påverkade mig säkert till mitt lugn.

Lördagen ägnade jag åt att insupa atmosfären på Sturup, snacka med teamet och en massa härliga polare i racingvärlden samt åt att ta hand om en del småsaker som förberedelser inför söndagen.

Söndag och dags att gasa! Warm-up kl. 09.00. Genom Pit-Lane och ut på banan! 10 varv på Knutan + 109 tidigare varv på Sturup var det enda jag hade ”i baken”. 45 tillgängliga minuter skulle därför användas på bästa sätt för att hitta spår, känna på bilen, prova växlings- och bromspunkter och kolla hur vissa av konkurrenterna körde. Så på andra varvet: Rassel!, skrunk!, skrunk! – inget drag när man trampade på gaspedalen! Stopp ute på banan och bogsering in i depå – den nyrenoverade och nyinsatta diffen hade rasat! Shit också!

Nu tog teknikerna hand om strulet och lyckades faktiskt med stor skicklighet byta diffen innan Warm-up:en var slut. Bra jobbat! Ut på banan igen, men bara för att hamna bakom Pace-Car för målflagg! Alltså inga nyttiga varv på morgonen överhuvud taget! Inte den bästa förutsättningen för fortsättningen precis.

Dags för kval! Nu funkade bilen kanonfint hela passet, men rytmen stördes ett par gånger av rödflaggor och jag fick egentligen inte något riktigt bra tillfälle att sätta några snabba varv. Otäckt med smällen mellan Richard Göransson och Robin Rudholm! Tur att dom klarade sig helskinnade i sina mer eller mindre skrotfärdiga bilar. Jag slutade på 20:e plats på griden med teamkompisen Roger E tre positioner framför mig.

Grid-Show, nationalsång, formationsvarv och sedan grön lampa – äntligen iväg på riktigt race! Det rullade på fint och det blev dags att köra om en eller annan Caran-bil för att sedan s a s ta upp jakten på teamkompisen Roger E, som låg ca 150 m före. Depåstoppen gick bra för både Roger och mig, men kunde ha gått litet snabbare – vi var ungefär i mitten av depåtiderna för alla teamen. Där tappade jag 2 sekunder på Roger, men efter några varv var jag ifatt honom. Nu hade jag hittat anpassningar i körsätt och spårval, som faktiskt både betydde att varvtiderna blev bättre och att jag kände mig säkrare och säkrare.

Vid målgång hade jag mer eller mindre hängt i bakstötfångaren på Roger några varv och också visat mig en del i båda hans backspeglar. Att attackera hade dock varit dumt, det kunde ju ha medfört att vi båda åkte av, eller i alla fall tappade placeringar. Skillnaden oss emellan vid målgången var 0,147 sekunder och vi slutade som nr 13 och nr 14 av 24 deltagande med hela och perfekt fungerande bilar.

Nu laddar vi inför min favoritbana Knutstorp den 6:e maj!

/Fredrik Lestrup

09
Apr
2007

STCC-tester

Förväntansfull åkte jag i onsdags förra veckan ner till Knutstorp för att äntligen få testa en STCC-bil för första gången i mitt liv!

Hur stor är egentligen skillnaden jämfört med en JTCC-bil? Växellådan, bromsarna, fästet, farten och känslan? Allt detta skulle jag äntligen få svar på!

Känslan som slår en när man sätter sig i bilen och börjar spänna fast sig är att det faktiskt är en riktig racerbil man ska få köra. Inte någon tung standardbil utan en bil som är byggd för att rejsa med! Häftigt!

Det tar en stund att starta motorn, oljetryck och temperaturer skall vara rätt men när motorn väl går igång känns det grymt skönt i rumpan! I med ettans växel och iväg!

Första varven var riktigt håriga innan temperaturen i däcken steg, det sladdade hit och lite dit. Det här var man ju inte van vid!

Sen flöt det på helt okej, grymt skön känsla i växelspaken och det händer ju något när man trycker på gasen! Bilen var faktiskt riktigt snäll och man känner precis vad som händer genom ratten. Så jäkla grymt! Det här trodde jag inte när jag anmälde mig till Picko´s dokusåpa 2005!

10 varv gick och det var dags att åka in i depå för att låta killarna kolla över bilen ordentligt eftersom det var första gången den rullade i år.

Nu hade jag kört mina första varv i en STCC-bil och fått en första smak av hur bilen känns, hur det låter och hur det luktar. Nu ville jag bara ut igen och försöka attackera lite!

Tyvärr hade någonting hänt med växellådan och eftersom reservlådan inte var komplett än blev det ingen mer körning för mig denna dag. Trist, men inte så mycket att göra åt!

Fyra dagar senare var det dags igen, denna gång på Gelleråsen i Karlskoga och äntligen skulle jag få köra lite mer än bara futtiga 10 varv!

Snö snö snö var det enda jag såg när jag tog upp gardinen vid mitt sovrumsfönster, Shit! Det är säkert bättre på banan.

Men på banan var det samma sak och träningen blev inställd!

Känns lite tungt att säsongspremiären närmar sig när jag bara fått köra 10 varv i bilen. Som tur är har vi en testdag på Sturup kvar att köra och förhoppningsvis får jag några varv i kroppen då!

Fick nöja mig med några varv runt snöiga Gelleråsen i en gammal Opel från 1989 och lite fotografering till STCC:s magazine!

Hörs efter Sturup!

/Fredrik Lestrup

25
Mar
2007

PTR Kick-Off

Äntligen känns det som att racingsäsongen har börjat!

Traditionsenligt bjöd Picko Troberg till Kick-Off för teamet på sitt kära sommarhus ”Kvarnen” vid Holsby i Småland. Men innan resan från Stockholm knappt hunnit börja stannade vi i Linköping på Mattias Anderssons go-karthall där Pickos GP skulle avgöras!

Nu var det allvar! Jag var ju tvungen att spöa min teamkompis Roger och tänk om någon i teamet var snabbare än jag! Får ju inte hända!

Jag gjorde några dåliga kvalheat och tro det eller ej men jag startade fyra i finalen! Shit!

Roger Eriksson, mekanikern Fredrik Kumpas och Börje Wessman startade före. Jag lyckades til lslut ändå vinna och det var skönt att se Pickos min när jag klev ur karten! Pust!!

Nästa dag nere på ”Kvarnen” var det teampresentation med finbesök från en av teamsponsorerna, Gulf. Gulf är på riktigt återtåg in i Sverige och inom snar framtid kommer vi få se 150 st Gulf-brandade bensinstationer runt om i landet! Snacka om nostalgi för Picko!

Dagen fortsatte med en liten tävling mellan mig och Roger där det gällde att springa uppför den lokala skidbacken. F örst upp skulle vinna och enligt Picko var detta ett test på vem av oss som tränat mest fysik under vintern!

Roger och jag satte fart med kamerorna blixtrande runt oss. Det gick bra en stund men när den första riktiga kullen kom började det gå trögt. De sista 50 meterna gick både Roger och jag av ren utmattning. Jag lyckades ta mig först upp men ångrade snabbt att jag inte åt den där extra bananen till frukost! Tog en halvtimme innan vi orkade gå ner igen!

Efter några bananer och typ 2 liter vatten hade vi en rolig fotosession med proffsfotografen Matz Arnström som tog bilder till nästa nummer av Picko Magazine. Den innefattade allt ifrån brottningshög till tandem-moppeåkning! Kolla bilderna!

Picko har skaffat sig ett otroligt hus nere i Holsby där det under mysiga förhållanden bäddar för konversationer och jag lärde verkligen känna alla i teamet. Vi kommer bli ett kanongäng och alla är lika motiverade som jag. Känns grymt!

Nu är det två veckors väntan tills vi kör det första testet på Knutstorp den 5:e April.

Hörs då!

/Fredrik Lestrup

Newsletter

Fill in your E-mail address to get the latest news directly to your inbox.

Lestrup Magazine

Click below to download the latest issue of Lestrup Magazine!Go to the magazine
<

Latest pictures