2008-09-30 – Final, fest och en delad 6:e plats i mästerskapet!

Just nu sitter jag på flygplatsen i München och väntar på mitt flyg som är ordentligt försenat.
Det är alltid tråkigt när någonting roligt tar slut, men att mitt flyg idag är försenat gör inte så mycket. Då har jag ytterligare några timmar att njuta av mitt äventyr innan allt är över för i år och arbetet för nästa år skall börja.

Den här helgen körde vi våra båda race på lördagen för att kunna avsluta året med en stor fest på lördagskvällen på typiskt MINI-vis!

Jag har haft lite oflyt under säsongen och jag behövde verkligen ta poäng denna helg och förhoppningsvis avancera några platser i totalsammandraget.

Vi körde denna gången på Salzburg Ring som ligger djupt in i de vackra dalarna bland de Österrikiska bergen. Det är en riktigt snabb bana med bl a en skymd högerkurva, där det går för fullt i över 220 km/h.

Det blev ett regnigt kval och eftersom banan har en jättelång raka var vi i teamet tvungna att hjälpa varandra att utnyttja luftsuget (slipstreaming) bakom bilen framför. Jag lyckades på så sätt hjälpa mina teamkamrater att kvala som 1:a och 2:a men vi strulade till det litet när det var min tur att utnyttja luftsuget och jag kvalade därför inte in bättre än som 8:a.

Teamet hade stora förväntningar på oss att avsluta säsongen med bra resultat och det såg ju bra ut med två bilar från teamet i första led. Förväntningarna spräcktes tyvärr ganska fort när mina två teamkompisar krokade ihop med varandra redan i starten och blev stående i första kurvan. Illa!! Men jag lyckades i kaoset köra upp mig upp till en 4:e plats i mål vilket var helt okej från min 8:e startplats.

Till race 2 vände vi som vanligt på ordningen mellan de 6 första bilarna i race 1 och jag fick alltså nu starta 3:a. Efter en bökig start lyckades jag slingra mig förbi bilarna framför och kom ut som ledare ur första kurvan. Ledningen varade i några varv men jag lyckades inte hålla fältet bakom mig på den långa rakan och jag blev enkelt omkörd av några bilar som utnyttjade luftsuget bakom mig. Jag kunde inte attackera och försöka ta tillbaks positioner, eftersom jag var ordentligt uppvaktad bakifrån och jag gick till slut i mål som 5:a. Mina teamkompisar lyckades återigen göra ett dåligt race och jag var den enda av teamets 4 bilar som kom i mål.

Jag tog under helgen i alla fall tillräckligt med poäng för att kliva uppåt i resultatlistan och jag slutade på en delad 6:e plats i mästerskapet med Roger Büeler på samma poäng.

Självklart är jag inte jättenöjd med en 6:e-plats, men för att vara första säsongen i internationell racing måste jag ändå säga att det är helt okej. Jag har haft lite väl mycket otur, som t ex punkteringen på Oschersleben när jag var i stor ledning eller som vid ett tidigare tillfälle när turbon havererade när jag var i ledning. Så jag är ordentligt taggad inför nästa år då jag ska göra allt för att försöka vinna serien! För det blir ett år till i MINI Challenge.

Lördagen avslutades med en jättefest på typiskt MINI-vis med musik, show, dans, god mat och prisutdelningar. Absolut en av de roligaste kvällarna på länge!

Det är mycket mer som jag skulle vilja vill säga om året som gått och det har varit den roligaste racingsäsongen i mitt liv. Jag längtar redan till att säsongen 2009 skall dra igång!

Det finns många att tacka för den gångna säsongen och extra roligt denna helg var det att min huvudsponsor Jonny Jensen var på plats för första gången i år och att han kunde vara med en del av helgen. Tack Jonny och hela familjen Jensen på Allba Invest och Infostorm för stödet!

Jag har lite roliga grejer på gång inför 2009 och jag återkommer snart med mer information om det. Klart är i alla fall som sagt att jag kommer att köra MINI Challenge för Schubert Motorsport. Bättre team kan man knappast tänka sig. Nästa år är mitt år!!!

Eftersom mitt batteri i datorn tog slut på flygplatsen och jag inte lyckades hitta något el-uttag sitter jag nu hemma i mitt kök och skriver avslutningen på denna rapport. Under det dygn, som gått sedan jag stängde av datorn, gick min farmor Simone Thörnblom bort, 98 år gammal. Min far och hans bror, som var på plats i Salzburg måste, efter ett bud om vad som var på väg att hända, åka hem redan tidigt på söndagsmorgonen och hann precis säga adjö till henne innan hon gick bort. Men livet går vidare och Simone försvinner aldrig ur våra tankar!

/Fredrik Lestrup